Som barn var jag tydligen ganska så vild, lyckades t.o.m bli utkastad från BUP i Uppsala efter att ha maipullera medicineringen som de gav mig, för de piller jag skulle äta gjorde mig slö som ett zoombi, vad göra, när sköteskan gått iväg, spottade jag ut pillret, och gömde det på säkert ställer, med fyra gånger per dygn blev det en ansenlig hög och efter ca 20 dagar talade jag om för en sköteska om mitt tilltag, men hon trodde mig inte för jag hade varit så lugn och snäll efter pillerintaget. Vilket är sant, för när mina vilda medpatienter blev som trötta zoombies, och bara satt på en pall eller stol i flera timmar, var det bara att spela med, för inga orkade leka med mig.
Jag satt flera timmar och observerade personalen och kamraterna, och även de satta på en stol och halvsov eller virkade under tiden de övervakade oss barn på avdelning 52 Uppsala Akademsika sjukhus barnpsykavdelning.
Så när sköteskan fick se hela pillerhögen, som jag tog fram och hällde ut på min säng, blev det ett jävla liv på alla sköteskor, doktorer och docenter.
Allt vad de skrivit i min journal hur bra medicineringen gått, blev som bortblåst.
Och själv blev jag utsparkad, då de inte kunde göra mer för mig denna gång.
Detta brev har jag tvinga till mig samt hela min journal, där mycket fördomar och felvård kommer fram i dagens ljus.
Online LaTeX Editor ShareLaTeX